josefine
söndag 2 september 2012
Från hjärtat!
Känner att ett inlägg från hjärtat om allt skulle sitta fint nu! Så därför tänker jag ta mig tid att skriva lite!
För det första vill jag säga förlåt till alla mina nära vänner som frågar om jag vill hitta på något, men får nästan hela tiden ett nej tillbaka!
Men jag är just nu väldigt osäker, när de gäller ALLT!
Jag känner mig inte trygg någonstans, mer än hemma hos mamma! Jag känner mig inte ens trygg hemma hos min pappa längre, inte i skolan, inte hos mina vänner! Jag får bara panik hela tiden, kan inte sitta still, vill bara skrika rakt ut, vill inte vara i skolan längre... De känns så lustigt! Även fast jag försöker vara den där glada personen, så är jag inte det! De är bara som det ser ut kanske!
Att jag inte känner mig säker hemma hos pappa har sin anledning, och de är att jag hade världens bästa killar där hemma för ett tag sen! Och efter det så har allt bara vart lustigt! Mitt huvud har haft kaos! Tankarna slåss över att få komma fram.. Jag tänker på för mycket för att kunna hänga med i skolan! Hur mycket jag än kämpar och lyssna så funkar det inte! Jag vet inte vad jag ska göra för att det ska bli enklare att hänga med heller..Jag försöker att förtränga mina tankar och bara koncentrera mig! Men de är bland de svåraste jag vart med om ska jag tala om för er!
Jag vill kunna ha sådär kul som jag hade innan! Jag mår verkligen bra i Jessikas närhet, och även Ericas. Men henne umgås jag inte med så mycket längre! Och de är något jag vill! Hon är min bästavän!
Och jag hör nästan aldrig av mig, jag bryr mig nästan inte! Eller jo de gör jag verkligen, men de syns inte på samma sätt som innan!
Jag vill ha sådär kul som jag hade innan! Visst denna sommaren slår typ inget, har haft en av mina bästa somrar, och de lovar jag! Men detta året har blivit annorlunda!
Jag har blivit mer seriös, fått mer problem, iaf vad det gäller kärleken! Och jag har börjat säga ifrån mer! Ifall till mina närmsta vänner, och även till många mer!
Jag har i hela mitt liv aldrig vågat säga saker, men nu så! Jag hade de som nyårslöfte! Att våga säga vad jag tycker! Och de gör jag! Jag säger som jag tycker!
För vart kommer man om man inte ska säga som man tycker?
Kommer mer "från hjärtat" någon dag, för detta är inte ens hälften!
För det första vill jag säga förlåt till alla mina nära vänner som frågar om jag vill hitta på något, men får nästan hela tiden ett nej tillbaka!
Men jag är just nu väldigt osäker, när de gäller ALLT!
Jag känner mig inte trygg någonstans, mer än hemma hos mamma! Jag känner mig inte ens trygg hemma hos min pappa längre, inte i skolan, inte hos mina vänner! Jag får bara panik hela tiden, kan inte sitta still, vill bara skrika rakt ut, vill inte vara i skolan längre... De känns så lustigt! Även fast jag försöker vara den där glada personen, så är jag inte det! De är bara som det ser ut kanske!
Att jag inte känner mig säker hemma hos pappa har sin anledning, och de är att jag hade världens bästa killar där hemma för ett tag sen! Och efter det så har allt bara vart lustigt! Mitt huvud har haft kaos! Tankarna slåss över att få komma fram.. Jag tänker på för mycket för att kunna hänga med i skolan! Hur mycket jag än kämpar och lyssna så funkar det inte! Jag vet inte vad jag ska göra för att det ska bli enklare att hänga med heller..Jag försöker att förtränga mina tankar och bara koncentrera mig! Men de är bland de svåraste jag vart med om ska jag tala om för er!
Jag vill kunna ha sådär kul som jag hade innan! Jag mår verkligen bra i Jessikas närhet, och även Ericas. Men henne umgås jag inte med så mycket längre! Och de är något jag vill! Hon är min bästavän!
Och jag hör nästan aldrig av mig, jag bryr mig nästan inte! Eller jo de gör jag verkligen, men de syns inte på samma sätt som innan!
Jag vill ha sådär kul som jag hade innan! Visst denna sommaren slår typ inget, har haft en av mina bästa somrar, och de lovar jag! Men detta året har blivit annorlunda!
Jag har blivit mer seriös, fått mer problem, iaf vad det gäller kärleken! Och jag har börjat säga ifrån mer! Ifall till mina närmsta vänner, och även till många mer!
Jag har i hela mitt liv aldrig vågat säga saker, men nu så! Jag hade de som nyårslöfte! Att våga säga vad jag tycker! Och de gör jag! Jag säger som jag tycker!
För vart kommer man om man inte ska säga som man tycker?
Kommer mer "från hjärtat" någon dag, för detta är inte ens hälften!
Simon...
De finns ingen bättre.. de gör verkligen inte det!
Dina ord, din röst, din närhet! Jag kan verkligen inte glömma stunden, ja stunden den 10 september 2011 och stunden 15 augusti 2012!
De andra gångerna kan dra åt skogen! för dom 2 är dom bästa dagarna jag upplevt med en kille! Jag kunde inte må bättre! De gick inte att inte le, för leendet va där hela tiden!
Jag tycker verkligen om dig
De finns ingen bättre.. de gör verkligen inte det!
Dina ord, din röst, din närhet! Jag kan verkligen inte glömma stunden, ja stunden den 10 september 2011 och stunden 15 augusti 2012!
De andra gångerna kan dra åt skogen! för dom 2 är dom bästa dagarna jag upplevt med en kille! Jag kunde inte må bättre! De gick inte att inte le, för leendet va där hela tiden!
Jag tycker verkligen om dig
Filip..❤❤❤
Ni vet han filip som jag träffade på gotland?
Eller ah.. Alla vet ju inte riktigt!
Men han va en döö go kille!
Även fast vi inte lärde känna varandra så jätte bra.. Så saknar jag honom på något sätt.. Han va så himla snäll. Jag vet redan nu att jag aldrig mer kommer att träffa honom.. Tyvärr.. Men så är det! Hur mycket jag än vill, så kommer det aldrig att bli så.. Jag har letat efter han på facebook, men han finns inte.. Eller jo de gör han nog, men inte bland dom jag kollade..
Jag skulle frågat efter hans nummer.. Men så blev de inte! Mina tankar snurrade runt andra saker än att fråga efter ett nummer.. Men de ångrar jag nu.. När vi sa hejdå.. Så kändes det verkligen i hela hjärtat.. Jag ville inte gå där ifrån, men va tvungen.. Jag vill spola tillbaka tiden och kunna säga saker som jag har kommit på nu efter...
Jag vill ha en sista kram av han, av den fina filip som jag träffade på gotland! ❤
Eller ah.. Alla vet ju inte riktigt!
Men han va en döö go kille!
Även fast vi inte lärde känna varandra så jätte bra.. Så saknar jag honom på något sätt.. Han va så himla snäll. Jag vet redan nu att jag aldrig mer kommer att träffa honom.. Tyvärr.. Men så är det! Hur mycket jag än vill, så kommer det aldrig att bli så.. Jag har letat efter han på facebook, men han finns inte.. Eller jo de gör han nog, men inte bland dom jag kollade..
Jag skulle frågat efter hans nummer.. Men så blev de inte! Mina tankar snurrade runt andra saker än att fråga efter ett nummer.. Men de ångrar jag nu.. När vi sa hejdå.. Så kändes det verkligen i hela hjärtat.. Jag ville inte gå där ifrån, men va tvungen.. Jag vill spola tillbaka tiden och kunna säga saker som jag har kommit på nu efter...
Jag vill ha en sista kram av han, av den fina filip som jag träffade på gotland! ❤
hihiehehhöö!
Har den senaste tiden fått höra att jag känner väldigt många..
kan de vara så? haha! :o
Kul att väldigt många frågar.. "känner du han?" "känner du henne?" osv.. :D
kan de vara så? haha! :o
Kul att väldigt många frågar.. "känner du han?" "känner du henne?" osv.. :D
Städar...
Hejsannnnn!
Sitter just nu på en stol.. hah..
Lyssnar på dirty dancing låtar.. Och tänker lite..
Ska strax städa och sen blir de plugg resten av dagen antar jag, ska pricka in en tid att få träna också.... fin söndag.. ? -.-
Hatar seriöst de här?
skolan tar över mitt liv...
Sitter just nu på en stol.. hah..
Lyssnar på dirty dancing låtar.. Och tänker lite..
Ska strax städa och sen blir de plugg resten av dagen antar jag, ska pricka in en tid att få träna också.... fin söndag.. ? -.-
Hatar seriöst de här?
skolan tar över mitt liv...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)